10 fakta du antagligen inte visste om Heinrich Himmler

Heinrich Luitpold Himmler, född 7 oktober 1900 i München, och död genom självmord den 23 maj 1945 i Lüneburg, var en tysk nationalsocialistisk politiker, ursprungligen agronom. Heinrich Himmler var chef för Schutzstaffel (SS) från 1929 till 1945. Han var riksdagsledamot från 1930, statssekreterare i inrikesministeriet 1936 och inrikesminister 1943–1945. Som chef för SS, Reichsführer-SS, var Himmler högste ansvarig för Tysklands koncentrations- och förintelseläger och Einsatzgruppen. Han administrerade massmordet på 6 miljoner judar, mellan 220 000 och 500 000 romer, miljoner polacker, ett stort antal krigsfångar samt homosexuella och människor med fysiska och mentala funktionsnedsättningar. Här följer tio fakta som du antagligen inte kände till om Adolf Hitlers högra hand.

Självmord efter att ha blivit tillfångatagen…

Strax före andra världskrigets slut erbjöd sig Heinrich Himmler att överlämna sig till de allierade i utbyte mot åtalseftergift. När han i maj år 1945 greps av brittiska soldater, begick han självmord genom gift.

Blev tidigt högste befälhavare för SS…

Vid NSDAP:s nygrundande år 1925 utnämndes Himmler till Gregor Strassers sekreterare och ställföreträdande Gauleiter för Niederbayern-Oberpfalz. Himmler gick med i SS under 1925 och utsågs två år senare till vice Reichsführer-SS under Erhard Heiden. Efter Heidens avsked i januari 1929 blev Himmler själv Reichsführer-SS, högste befälhavare för SS, som vid den tiden endast räknade 280 medlemmar. På bilden nedanför syns han tillsammans med Adolf Hitler.

Fick ny och mäktigare position mitt under kriget…

År 1943 fick han en ny position i Hitlers regering. Han fick ännu mer makt då han kunde övervaka alla frågor i den yttre och inre polisiära styrkan, och likaså säkerhetsstyrkor. Han utsågs till minister av den interna militära styrkan och chef för den tyska polisen. Gestapo var helt under hans kontroll.

Fredsförhandlade med de allierade – utan Hitlers vetskap…

Vårvintern 1945 hade Himmler förlorat hoppet om en tysk seger i kriget. Han ansåg, att det var nödvändigt att sluta fred med Storbritannien och USA för att Tredje riket skulle kunna överleva. Himmler trodde på en separatfred med de västallierade; Hitler, däremot, förutspådde att Sovjetunionen skulle kunna utgöra en partner för fredssamtal. Genom flera mellanhänder kontaktade Himmler, utan Hitlers vetskap, greve Folke Bernadotte, dåvarande vice ordförande för svenska Röda Korset för att förhandla fram en fred med de västallierade. Himmler hyste förhoppningen om att brittiska och amerikanska styrkor därefter skulle ansluta sig till det sargade tyska Wehrmacht och vända sig mot sin allierade Sovjetunionen. När Hitler fick nys om Himmlers fredsförhandlingar satte han en efterlysning på honom, men Heinrich Himmler hann gripas av brittiska militärstyrkor innan tyskarna fick tag i honom. Bilden nedanför är tagen efter Himmlers självmord, som han begick den 23 maj 1945 efter att de brittiska styrkorna tillfångatagit honom.

Talade endast en gång öppet om judeförintelsen…

Den 4 oktober 1943 höll Himmler ett flera timmar långt tal vid ett hemligt möte i Posens rådhus. Närvarande var 92 SS-generaler: 33 Obergruppenführer, 51 Gruppenführer och 8 Brigadeführer. Himmler talade om det politiska och militära läget och kom även in på judeförintelsen:

”Jag skall här fullt öppet inför Er också nämna ett mycket svårt kapitel. Bland oss bör det någon gång nämnas helt öppet, men trots det kommer vi aldrig att tala offentligt om det. Jag syftar nu på judeevakueringen, utrotningen av det judiska folket. De flesta av Er torde veta vad det innebär när 100 lik ligger samlade, när 500 eller 1 000 ligger där. Att ha stått ut med detta och ändå – bortsett från undantag av mänsklig svaghet – ha förblivit anständiga, det har gjort oss hårda. Detta är ett blad i vår historia som aldrig har skrivits och aldrig kommer att skrivas, men ett ärofullt blad, för vi vet hur svårt vi skulle ha haft det om vi fortfarande i varje stad – vid bombangreppen, under alla krigets bördor och umbäranden – hade haft judarna som hemliga sabotörer, agitatorer och uppviglare.”

Fick barn med sekreterare…

Adolf Hitler ogillade otrohet, trots att de flesta högt uppsatta nazisterna hade minst en älskarinna. Heinrich Himmlers affär med en ung sekreterare, Hedwig Potthast, ledde till en oäkting. Det hela resulterade i att Himmler ”lånade” pengar från partiets kassa för att hålla henne ur vägen.

Inrättade det statliga programmet ”Lebensborn”…

Himmler inrättade en statlig myndighet, som gick under namnet ”Lebensborn”, för att ge ekonomisk hjälp till barn utan en eller båda föräldrarna. Regeringen gav ekonomiskt stöd till ensamstående mödrar, förutsatt att deras barn var bevisligen ariska. Det fanns en viss antydan om att under det tidiga 1940-talet, hade Lebensborn blivit ett ’avelsprogram’, där SS-officerare uppmuntrades att göra ensamstående kvinnor gravida innan de gick ut i krig.

Ville införa polygama äktenskap…

Flera ledande nazister, däribland Heinrich Himmler och Martin Bormann, ville legalisera polygama äktenskap efter andra världskrigets slut. De räknade med att miljontals krigsoffer skulle skapa en brist på tillgängliga män, vilket ledde till att de planerade att låta krigsveteraner ha två eller flera hustrur för att upprätthålla födelseantalet.

Deltog i Adolf Hitlers ölkällarkupp…

Från 1919 till 1922 studerade Himmler agronomi vid Münchens Technische Hochschule och gjorde praktik på en lantgård. I november 1923 deltog Himmler i Adolf Hitlers ölkällarkupp i München; Himmler stod under Ernst Röhms befäl. Vid denna tid inträdde han även i NSDAP. Kuppen misslyckades, och Hitler dömdes till fem års fängelse; han släpptes dock redan efter drygt åtta månader. Under Hitlers fängelsevistelse ägnade sig Himmler, med Erich Ludendorffs goda minne, åt NS-Freiheitsbewegung.

Svimmade vid åsynen av blod…

Himmler var ansvarig för Tysklands koncentrationsläger (han hade personligen satt upp det första i Dachau år 1933) och Östeuropas dödsläger. Hans briljans på organisation hade fruktansvärda konsekvenser för judarna. Det var Himmler i egen hög person som såg till att tågen (”judetransporterna”) alltid avgick i tid. Ironiskt nog, för en man i samband med så mycket blodspill, kunde Heinrich Himmler själv inte se blod, då han svimmade av bara åsynen av det.