Stonehenge är ett bronsåldersbyggnadsverk i sydvästra England sombestår av en cirkelformad megalitisk stensättning, omgiven av en ringgrav och direkt utanför denna en cirkelformad jordvall. Det ligger nära Amesbury i Wiltshire, ungefär 12 km nordväst om Salisbury. Med detta sagt kommer här tio fakta som du absolut bör känna till om just Stonehenge!
Flera tusen år gamla…
Stensättningen byggdes troligen mellan 2500 f.Kr. och 2000 f.Kr. Vallen och graven är från ungefär 3100 f.Kr. (yngre stenåldern). Namnet Stonehenge kommer från det fornengelska ordet Stanhengist som betyder ’de hängande stenarna’.
Finns med på Unescos världsarvslista…
Själva monumentet ägs och förvaltas av English Heritage medan de lägre liggande markerna runt omkring ägs av National Trust for Places of Historic Interest or Natural Beauty. Stonehenge, Avebury och dess omgivningar upptogs 1986 på Unescos världsarvslista.
Byggdes under en period på 2 000 år…
Stonehenge-komplexet byggdes ut i flera faser under en period av sammanlagt 2 000 år. Det finns även tecken på aktiviteter där före och efter denna huvudsakliga utbyggnadsperiod. Arkeologer har funnit rester av tre stora mesolitiska hål i närheten, under det som nu är parkeringsplatsen. Dessa daterar sig till omkring 7000 f.Kr., men de har inga kända kopplingar till det senare monumentet.
Djur har påverkat forskningen…
En gravplats för en halshuggen saxisk man har blivit utgrävd på platsen och daterar sig till 600 e Kr. Dateringen och förståelsen för olika faser vid Stonehenge är inte en enkel sak; de kompliceras av dåligt bevarade utgrävningsprotokoll, därtill överraskande få nutida forskningsdatum samt påverkan av djurs bohålor.
Många har varit med och undersökt stensättningen…
Den första dokumenterade utgrävningen vid Stonehenge genomfördes av William Cunnington och Richard Colt Hoare. 1798 undersökte Cunnington gropen intill en nyligen fallen trilit. 1810 grävde båda intill den fallna ”Slaktarstenen” och kom då fram till att den en gång har stått upp. De kan också ha undersökt ett av Aubrey-hålen intill. 1839 grävde en kapten Beamish omkring altarstenen och något senare gav familjen Antrobus, som på den tiden ägde Stonehenge, Charles Darwin tillstånd att göra en liten utgrävning för att prova sina teorier om jordmaskars sätt att begrava antika byggnader.
Totalt är det 83 stenar…
Två stenarter har används vid Stonehenge: den större sarsen och de mindre blåstenarna. Det finns totalt 83 stenar.
Använde hackor och djurhorn som spadar…
Vid nyårsafton år 1900, föll ytterligare en trilit, och Sir Edmund Antrobus tog sig för att räta på den och lade samtidigt betong under den. Efter den följande folkstormen och ett brev till tidningen The Times, skrivet av William Flinders Petrie, så gick han med på att räta upp stenarna under arkeologisk överseende så att en ordentlig dokumentation kunde göras av området därunder. Antrobus utsåg gruvingenjören William Gowland att göra jobbet. Trots att han saknade tidigare arkeologisk erfarenhet gjorde han en av de bästa och mest detaljerade utgrävningsdokumentationerna som någonsin har gjorts vid monumentet. Gowland etablerade synen att hackor av djurhorn hade använts för att gräva hålen, och att stenarna hade blivit bearbetade för att passa på platsen.
Sju års utgrävningar…
Den största utgrävningen vid Stonehenge gjordes av översten William Hawley och hans assistent Robert Newall sedan området blev statligt. Deras arbete började år 1919, understödda av det brittiska arbetsdepartementet och fortsatte fram till 1926. De båda männen grävde ut stora delar av kännetecknen vid Stonehenge och var de första att fastställa att det var en plats som hade utvecklats i flera faser.
Är inte riktigt så tidlös som man kan tro…
I början av 1900-talet lutade många av blåstenarna betänkligt, sannolikt på grund av det växande antalet nyfikna besökare som klättrade på dem under 1800-talet. Dessutom föll två av triliterna i modern tid. Tre steg för att bevara Stonehenge genomfördes. Man rätade på instabila och fallna stenar och placerade dem, med hjälp av informationen från gamla teckningar, i sina ursprungspositioner. Detta innebär att Stonehenge inte är riktigt så tidlös som en del turistbroschyrer vill få folk att tro.
Tidiga förklaringar…
Många tidiga historiker var influerade av övernaturliga folksagor i sina förklaringar. 1615 argumenterade Inigo Jones för att det hela var ett romerskt tempel, tillägnat Cnelus (en hednisk gud), och byggt enligt toskansk ordning. Senare teoretiker menade att det var uppfört av danskarna. Faktum är att ända till senare delen av 1800-talet ansågs platsen vara kopplad till saxare och andra – relativt sentida – folkgrupper.