10 fakta du antagligen inte visste om Alien-filmerna

Sedan den första filmen i serien släpptes 1979 har Alien-filmerna fortsatt att fängsla och skrämma publiken världen över. Med en kombination av nyskapande sci-fi-element och otäcka skräckscener har dessa filmer etablerat sig som ikoniska inom genren. Från den klaustrofobiska stämningen ombord på rymdskeppet Nostromo till den skrämmande utomjordiska varelsen som inspirerat mardrömmar, har Alien-filmerna lämnat ett outplånligt avtryck på både filmhistorien och populärkulturen. I denna artikel finner du tio fakta som du antagligen inte kände till sedan tidigare om denna kultförklarade franchise!

Den första som spelade utomjordingen i Alien var en grafiker…

Bolaji Badejo, som spelar utomjordingen i filmen Alien (1979), var en grafiker som upptäcktes på en pub av en av rollbesättningscheferna. Badejo var 2,15 meter lång och hade tunna armar – precis vad de behövde för att passa in i kostymen för utomjordingen. Annars var Peter Mayhew (som spelade Chewbacca i Star Wars-filmerna) tänkt för rollen – men med Bolajo Badejo istället kom produktionsbolaget undan avsevärt billigare. Han fick tai chi-träning och grundläggande träning som mimare, för att lära sig att sakta ner sina rörelser. Eftersom det heller inte gick att sitta ner i kostymen (på grund av svansen) fick också en speciell ”gunga” byggas, så att Badejo kunde sitta ner och ta det lugnt mellan inspelningarna. [källa]

Första filmen filmen skrevs med en unisex-karaktärer – men Ripley var ursprungligen inte tänkt som kvinna…

Alla namnen på huvudkaraktärerna ändrades flera gånger av Walter Hill och David Giler under revideringar av originalmanuset av Dan O’Bannon och Ronald Shusett. O’Bannon/Shusett-manuset hade också en klausul som indikerade att alla karaktärer var ”unisex”, vilket betyder att de kunde castas med både manliga och kvinnliga skådespelare. Följaktligen hänvisades alla karaktärer endast med deras efternamn (Dallas, Kane, Ripley, Ash, Lambert, Parker och Brett), och de få könsspecifika pronomenen (han/hon) lades till efter rollbesättningen.

Trots detta tänkte Shusett och O’Bannon aldrig riktigt på att casta Ripley som en kvinnlig karaktär. Men så blev det slutliga fallet, och med tanke på hur bra det blev, får man vara väldigt tacksam över det hela! [källa]

Enkla – men lysande – tekniker användes för att göra utomjordingen mer skrämmande i första filmen…

I filmen filmas varelsen aldrig direkt vänd mot kameran, på grund av de mänskliga dragen i ansiktet. Ridley Scott var fast besluten att till varje pris skingra alla föreställningar om ”en man i gummidräkt”, och filmade odjuret i olika närbildsvinklar av dess hemska profil, och fångade det mycket sällan i sin helhet. I H.R. Gigers originalillustrationer hade varelsen ögon. För filmen insisterade Giger på att varelsen inte skulle ha några ögon, vilket gav ett dystert utseende som ett kallt och känslolöst odjur. [källa]

Rockbandet The Who lånade ut laserljus till produktionsdesignteamet…

De blå laserljusen som användes i det främmande skeppets äggkammare i öppningen av Alien var lånade från rockbandet The Who. Bandet testade lasrarna för sin scenshow på ljudscenen bredvid. [källa]

Känns utomjordingsboet bekant? Det återanvändes nämligen till en helt annan film…

Utomjordingsboet i Aliens – Återkomsten (1986) hölls intakt efter filmandet och återanvändes senare som Axis Chemicals-uppsättningen i Tim Burtons Batman från 1989. [källa]