Beagle är en hundras som härstammar från Storbritannien. Den är en liten drivande hund av braquetyp som står nära foxhound och harrier och framavlades främst för att spåra och driva hare. Idag är den dock vanlig som sällskapshund. I en undersökning från 2012/2013 befann sig beaglen som en av de tio populäraste hundraserna i världen. Kanske har du en liten beagle hemma? Eller har du kanske planer på att införskaffa en ny familjemedlem? Då bör du läsa dessa tio kuriosa om rasen i fråga!
Därför har beagle i regel vita svansspetsar…
Har du någonsin tänkt på hur lätt det är att skymta en beagle från längre avstånd? De viftande vita svansspetsarna är nog den främsta anledningen. Egentligen är detta ingen slump. Som jakthundar var det praktiskt för jägaren att kunna upptäcka sin hund i långt gräs. Därför födde man medvetet upp beaglehundar med vita svansspetsar. [källa]
Så förbättras luktsinnet med hjälp av öronen för beaglen…
Hur kan man inte älska beagles tunga öronflikar? Men öronen på rasen är inte bara söta – de fyller en funktion också! Med nosen mot marken skapar de långa öronen mikroluftströmmar, vilket gör att luktsinnet förbättras. Denna lilla bris väcker nämligen doftmolekyler som går upp i nosen. [källa]
Och på tal om doft…
Beagles tillhör en grupp hundar som kallas dofthundar. Detta är på grund av deras fantastiska talang att plocka upp en doft och följa den. Faktum är att beagles har cirka 220 miljoner doftreceptorer i nosen, vilket är cirka 44 gånger mer än vad vi människor har. Dessutom är området i hjärnan som är avsett för att känna lukt mycket större hos hunden. [källa]
Ådi i Gustaf är inspirerad av en beagle…
Katten Gustaf, den lata måndagshatande katten som älskar lasagne, har ett kärlekshat-förhållande till hunden Ådi. Men visste du att hunden Ådi har inspirerats av just en beagle? Enda gången han inte har figurerat som en beagle är i spelfilmerna, då han istället är en tax. Den absolut kändaste beaglen är nog dock Snobben. [källa]
Trivs inte i ensamhet…
Med sitt jaktursprung är det viktigt för beagles att känna sig som en del av en flock. På plussidan betyder det att de vanligtvis trivs bra med andra hundar. På minussidan däremot tycker de inte om att vara ensamma och kan lida av separationsångest. Är de ensamma för länge brukar det resultera i att de kan bli väldigt högljudda och ”sjunga” (eller yla) högljutt, vilket inte alltid brukar vara så populärt hos grannarna. Alternativt kan de utveckla oönskade vanor, som exempelvis att tugga sönder möbler eller gräva upp trädgården. Beagle är en hundras som trivs bäst med mycket träning. [källa]