10 fakta du antagligen inte visste om Bonnie & Clyde

Bonnie Elizabeth Parker och Clyde Chestnut Barrow – mer kända som bara Bonnie och Clyde – var två mytomspunna kriminella, som mestadels rånade småbutiker och bensinstationer på landsbygden och som var verksamma i centrala USA under den stora depressionen, ofta tillsammans med olika medhjälpare. Ligan gick under namnet Barrowgänget samt anses ha dödat minst nio polismän och ett flertal civila. Parets brott, liksom de som begicks av andra brottslingar som John Dillinger, Pretty Boy Floyd och Ma Barker, blev uppmärksammade i hela USA och de två rånarna blev ökända över hela landet. Nedan finner du tio otroliga och intressanta fakta om just Bonnie och Clyde!

Bonnie och Clyde kidnappade mannen som senare balsamerade dem…

I april 1933 stal Bonnie och Clyde – samt en medkumpan – en bil i Ruston, Los Angeles, som tillhörde H. Dillard Darby, en begravningsentreprenör i stan. Darby jagade efter gänget i ett annat fordon, som ägdes av Sophia Stone. Till slut stod Darby och Stone öga mot öga med Clyde. Det slutade med att Clyde tvingade in dem i bilen och kidnappade dem. Efter att ha kört in i Arkansas släppte Bonnie och Clyde de kidnappade offren – Darby och Stone – och gav dem 5 dollar för att kunna ta sig hem. I en vändning av ödet eller ironi, slutade det med att den tidigare kidnappade Darby balsamerade paret efter att de dödades året därpå. [källa]

Clyde förlorade två tår i fängelset – och han kan ha skurit av dem själv…

När Clyde satt i Eastman-fängelset i Texas 1932 gick han till sjukstugan för en fotskada. Han hade inte längre tio tår – utan bara bara åtta. Antingen skar han av sig tårna för att slippa arbeta i fängelset, eller lät sin cellkamrat göra det åt honom. Vad Clyde inte kunde ha vetat när hans tår var avskurna, var att han skulle släppas inom en vecka; hans mor hade vädjat om hans villkorlig frigivning, som hade beviljats. [källa]

Bonnie och Clyde begravdes aldrig tillsammans…

Bonnie och Clyde ville begravas tillsammans när de gick bort – båda verkade väl medvetna om att döden var oundviklig – men Bonnies familj lät det inte hända. Hennes mamma, Emma, fick sin dotters kropp skickad till McKamy-Campbell begravningsbyrå, medan Clydes fördes till Sparkman-Holtz-Brand Funeral Home – båda i Dallas dock. Tusentals människor deltog vid Bonnies begravning den 26 maj 1934. Hon begravdes på Fish Trap Cemetery, men flyttades senare till Crown Hill Cemetery under år 1945. Clydes begravning var avsevärt mindre under den 25 maj, varefter han begravdes bredvid sin bror, Marvin (även kallad ”Buck”) på Western Heights Cemetery. Bonnie och Clydes sista viloplatser ligger cirka 1,5 mil från varandra, men det finns uppmaningar att återförena dem. Bonnies sista levande släkting, Rhea Leen Linder, ska ha sagt: ”deras önskan var att bli begravd sida vid sida. Jag tycker att det är så det borde vara”. Buddy Barrow, en ättling till Clyde har också berättat att det gjordes en plats bredvid Clyde för Bonnie, och att den fortfarande finns kvar. [källa]

Att förbereda deras kroppar för begravning blev knepigt – eftersom de var så fulla av hål…

Det är inte helt klart hur många kulor myndigheterna sköt mot Bonnie och Clydes bil den 23 maj 1934. Enligt sheriffens ställföreträdare, Ted Hinton, sköt han och andra officerare tillsammans omkring 150 skott. Vissa rapporter visar att Bonnie hade 26 ingångshål, medan Clyde hade 17; andra har siffror så höga som 25 respektive 23. Det stora antalet skotthål gjorde det svårt att behålla balsameringsvätska i kroppen. Som ett resultat, när H. Dillard Darby anlände för att identifiera kropparna – efter att ha varit en av deras gisslan tidigare – värvades han för att hjälpa begravningsentreprenören C. F. ”Boots” Bailey med uppgiften. [källa]

Bonnie var tidigare med i en bilolycka som skadade hennes ben svårt…

Clyde haltade till följd av att han hade förlorat två tår, men Bonnies förmåga att gå var också nedsatt. 1933, när Clyde körde nära Wellington, Texas, missade han skyltarna för en omväg. När han krockade med bilen skadades Bonnie av syra från bilbatteriet. Brännskadorna på Bonnies högra ben beskrevs av deras medarbetare W.D. Jones: ”Huden på hennes högra ben var borta, från höften ner till fotleden. Jag kunde se benet på sina ställen”. Efter olyckan tog de sig till den närliggande Pritchard-gården, där bakpulver och andra hemgjorda medel användes för att mildra spridningen av syran. Invånare i Pritchards uppmanade gruppen att uppsöka läkare, men de vägrade. [källa]