10 fakta du antagligen inte visste om cerebral pares

Cerebral pares, förkortat CP, är ett samlingsnamn för en rad störningar av muskelkontrollen, vilka uppstått på grund av en hjärnskada innan hjärnan är färdigutvecklad, det vill säga under fostertiden, under födseln eller under de första två levnadsåren. Cerebral pares betyder förlamning genom hjärnskada. Detta är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn och ungdomar. Trots tillståndet är det vanligt att man fungerar helt normalt i hjärnan, vilket ofta är missförstått. Här följer ytterligare tio fakta som du bör känna till om cerebral pares!

Cerebral pares drabbar enbart musklerna…

Cerebral pares drabbar endast musklerna i kroppen. Det är inte något som drabbar intellektet, vilket är en vanlig missuppfattning då personer som är skadade till exempel kan ha svårigheter med talet. Många kan däremot ha blanddiagnoser, exempelvis CP-skada och en utvecklingsstörning eller en CP-skada och epilepsi.

Olika termer beroende på när CP-skadan uppstår…

Om händelsen som orsakat CP-skadan har inträffat före födseln kallas det prenatala, om det hände runt födseln kallas det istället för perinatala. Sker det därifrån och fram till två års ålder kallas det för postnatala. Skadorna inträffar under graviditeten eller i samband med förlossningen eller den första tiden därefter.

Tal-, syn- och hörselproblem kan ofta tränas upp…

Förutom rörelsehinder kan det inverka på till exempel tal, syn och hörsel, men detta kan dock förändras genom regelbunden träning och habilitering.

Stor variation på hur man klarar sig själv som vuxen…

De vanligaste orsakerna till cerebral pares är syrebrist och blödningar i hjärnan. Beroende på var den sitter och när skadan skedde visar den drabbade olika symptombilder. Vad som är generellt är dock att barn med CP har försenad motorisk utveckling. De flesta får mer eller mindre nedsatt muskelkontroll, men det varierar mycket. Vissa har ibland små hinder, eller är bara lite klumpiga, medan andra har kvar mycket lite viljestyrd motorisk aktivitet och kan knappt röra sig alls. En del personer med CP-skador lever ett normalt självständigt liv som vuxna, medan andra har ett omfattande hjälpbehov.

Det har också en läkande effekt…

I Sverige får omkring 2 per 1 000 födda barn en CP-skada. CP är inte en enhetlig sjukdomsbestämning, utan ett samlingsnamn för flera olika tillstånd. Skadan kan delas in i tre huvudgrupper: spastisk CP, dyskinetisk CP och ataktisk CP. Dessa delas in efter övervägande neurologiska symtom, samt deras plats i kroppen.

Spastiska, dyskinetiska och ataktiska…

Orsaken hos de spastiska formerna är för det mesta blödning eller propp i hjärnan i slutet av graviditeten eller hos för tidigt födda barn i första levnadsveckan. De dyskinetiska formerna orsakas av till exempel långvariga syrebristtillstånd runt förlossningen och vid de ataktiska formerna är anledningarna än i dag delvis okända.

Ingen ovanlighet att den drabbade uppvisar fler än ett symptom…

Av de som lider av CP är cirka 75% drabbade av spastisk CP, ca 12% av dyskinetisk CP och resterande 13% är drabbade av ataktisk CP. Det hör heller inte till ovanligheten att drabbade uppvisar mer än ett symptom.

Kan vara svårt att upptäcka…

Att se om barnet har cerebral pares är inte så lätt, men de första månaderna är oftast en tyst period. Det första tecknet är att personen kommer efter i den motoriska utvecklingen, att muskelspänningen inte är som den ska. Det märks på vissa genom att de har problem med både sömnen och maten.

Kan dö utan direkt orsak…

De flesta människor som har CP lever lika länge som människor utan den medicinska diagnosen, det finns dock en stor överdödlighet. Barn med CP-skada klarar inte lika lätt av sjukdomar som till exempel lunginflammation som en normalt utvecklad människa gör. De som är svårt drabbade kan också dö utan en egentlig orsak.

Ofta problem med hjärtat och andningen…

Ofta är flera av de överordnade funktionerna utslagna, eller så har de skador på det som styr många av kroppens viktiga funktioner och de har ofta problem med hjärtat och andningen. Ryggmärgen och hjärnan utgör det centrala nervsystemet.