Bää-fascinerande! 10 överraskande fakta om får

Får (Ovis) är ett släkte idisslare och förekommer med flera vilda arter. Fårhonan kallas tacka, hanen bagge, gumse eller vädur – en kastrerad bagge kallas hammel – och ungarna kallas lamm. Och får får inte får, får får lamm! Med detta sagt kommer här tio fakta som du kanske inte kände till om just våra älskade och populära får!

Så skiljer sig får från sin närmsta släkting – geten…

Får skiljer sig från sina släktingar, getterna (som forskare dock idag är oense om ifall det ens är deras närmsta släktingar), genom frånvaron av skägg, grövre kroppsbyggnad och närvaron av tårsäckar samt körtlar mellan klövarna. Även om dessa kännetecken gäller för de flesta arter finns det några former som saknar en eller flera av dessa egenskaper. Både han- och hondjur av vildfår är behornade. Hannarna (baggarna) kan ha ytterst imponerande horn. Den asiatiska rasen urial kan ha horn som är upp till en meter långa, och den största vilda arten, argali (Ovis ammon), har ännu större horn. Honorna (tackorna) har betydligt mindre horn. Baggens horn är oftast kraftiga och starkt vridna, medan tackornas horn är lättare bakåtböjda. Får har dessutom 54 kromosomer, medan getter har 60 kromosomer. [källa]

Europeiska fårarter dog ut för 3 000 år sedan…

Ursprungliga arter av vildfår finns idag i östra Asien, Nordamerika och Nordafrika. I Europa lever den europeiska mufflon (se bild nedanför) vilt på Korsika och Sardinien. Det har varit under diskussion om denna i själva verket introducerades av människan under stenåldern som något av de allra första tamfåren. Alla andra europeiska fårarter dog ut för cirka 3 000 år sedan, med de sista på Balkan. [källa]

Vildfår förekommer mestadels i bergsområden…

De flesta vildfår lever i bergsregioner, men det finns även populationer som förekommer i andra miljöer. Till exempel finns det en grupp av tjockhornsfår (Ovis canadensis) som lever i ökenområden. [källa]

Störst horn bestämmer…

Får är vanligen aktiva på dagen, men ibland vilar de under dagens hetaste timmar och letar därför föda under natten också. Honor lever tillsammans med sina ungdjur i grupper som ibland förenar sig till större hjordar. Hannar är utanför parningstiden skilda från honorna och lever ensamma eller i egna grupper. I dessa grupper finns en hierarki som i regel är beroende av hornens storlek. Har två hannar ungefär lika stora horn, utkämpas strider om rangordningen. [källa]

Lammet står stadigt inom en timme efter födseln…

De arter som lever i Nordamerika, såsom tjockhornsfår (Ovis canadensis), föder normalt bara ett lamm per födsel. Hos vissa asiatiska arter, som argali (Ovis ammon), förekommer det att flera lamm föds åt gången. Lammen lär sig normalt att stå redan inom en timme efter födseln för att sedan kunna följa med sin mamma och resten av flocken. Det tar några månader innan honan slutar att ge di, och efter ett till sju år blir ungdjuren könsmogna. [källa]

Får har ett utomordentligt gott minne…

De kan minnas minst 50 enskilda får och människor i åratal framöver. De gör detta genom att använda en liknande neuralprocess och en del av hjärnan som människor använder för att komma ihåg. Får kan också lösa problem och anses ha en IQ som är jämförbar med nötkreaturer och grisar. [källa]

Får kommunicerar med hjälp av olika läten…

Liksom flera andra arter, inklusive oss människor, använder får olika läten för att kommunicera olika känslor. De visar också känslor genom ansiktsuttryck. Forskning har dessutom påvisat att får kan uppvisa känslor genom öronens positioner. [källa]

Får självmedicinerar vid behov…

Får skiljer sig inte alltför mycket från oss människor. Precis som vi har de en tendens att självmedicinera när de har vissa sjukdomar. De kommer att äta särskilda växter vid sjukdom som får dem att må bättre. [källa]

Får ser även oerhört brett…

Får har utmärkt periferiseende. Deras stora, rektangulära pupiller låter dem se nästan 360 grader. I själva verket kan de se bakom sig utan att ens vända på huvudet, med undantag för några få döda vinklar. [källa]

De forntida egypterna ansåg fåren som heliga…

I det forntida Egypten dyrkades flera djurarter, och fåren var associerade med vissa gudar och religiösa ceremonier. Mumifiering av djur var en vanlig praxis i Egypten, och detta inkluderade heliga djur som katter, fåglar och får. [källa]