10 fakta du antagligen inte visste om Gustav Vasa

Gustav Vasa, eller Gustav I, föddes sannolikt den 12 maj 1496 och levde till den 29 september 1560. Han var konung av Sverige mellan 1523–1560 och riksföreståndare 1521–1523, under det pågående befrielsekriget. Hans makttillträde, inlett som ett uppror mot unionskungen Kristian II efter Stockholms blodbad, innebar slutet för Kalmarunionen. Gustav tillhörde Vasaätten, som genom honom blev den första monarkiska dynastin som regerade ett enat svenskt kungadöme som ett arvrike.

Om du inte är allt för påläst om Gustav Vasa sedan tidigare, kanske du mer känner till honom genom Vasaloppet? Här är i alla fall tio fakta som du bör känna till om en av Sveriges mest välkända kungar genom tiderna!

Ansåg utbildning som en viktig del av livet…

Gustav I:s sätt att styra var genom personlig maktutövning. Han var kraftfull i sin maktutövning och inte sällan hänsynslös, och lät ibland högre intressen stå tillbaka för det omedelbart praktiskt nyttiga. Gustav var en god talare, själv inte lärd men värderade bildning och såg till att ge sina söner god utbildning. Medicinskt finns osteologiska uppgifter om att han var cirka 173 centimeter lång, hade en svår tandinfektion och eventuellt någon form av benröta.

Sverige firar nationaldagen då Gustav Vasa tillträdde som kung…

Gustav Vasas roll i införandet av en svensk arvmonarki ses i dag som grundandet av den moderna nationalstaten Sverige, och det är den 6 juni – datumet då han valdes till kung av riksdagen i Strängnäs 1523 – som är Sveriges nationaldag.

Hade redan kungligt blod i sig…

Genom sin farmor, Birgitta Gustavsdotter (Sture), härstammade Gustav från kung Sverker den yngre; han hade alltså kungligt blod i ådrorna, om än på långt håll.

Hade 7 syskon…

Av Gustavs sju syskon dog fyra i ung ålder och två dog i dansk fångenskap. Systern Margareta Eriksdotter gifte sig 1516 med Joachim (Jacob) Bragde (Brahe), som avrättades vid Stockholms blodbad den 8 november 1520.

Erkändes som kyrkans överhuvud i stället för påven…

Gustav Vasas första direkta slag mot kyrkan bestod i att genomdriva de beslut som fattades på riksdagen i Västerås 1527. Dessa beslut avsåg huvudsakligen att ställa en del av det högre prästerskapets inkomster till kungens förfogande. De tillämpades sedan så att en stor del av de gods, från vilka dessa inkomster kom, indrogs till kronan. Genom besluten i Västerås erkändes även kungen som kyrkans överhuvud i stället för påven, och åtgärder från Gustavs senare tid syftade till att ordna den kyrkliga styrelsen efter samma grunder som den världsliga.