10 fakta du antagligen inte visste om clownfiskar

Clownfiskar (Amphiprioninae) – även kända som anemonfiskar – är en underfamilj av frökenfiskarna och består av 29 arter tillhörande släktet Amphiprion och en art i släktet Premnas. Du känner säkerligen igen den färgglada fisken sedan tidigare – om inte från ett akvarium så garanterat från Disney Pixars storfilm Hitta Nemo (2003)! Här finner du tio fakta som du kanske inte kände till om just clownfisken!

Har ett symbiotiskt förhållande till havsanemoner…

Annat än filmen Hitta Nemo (2003) är clownfisk mest känd för sitt ömsesidigt symbiotiska förhållande till havsanemoner! Ett symbiotiskt förhållande i djurriket innebär att två olika arter hjälper varandra där båda djuren gynnas. [källa]

Alla clownfiskar är dock inte orangefärgade…

När du tänker på en clownfisk är jag säker på att du föreställer dig en fisk som mestadels är orange med vita ränder och en svart kant tillhörande. Även om denna färgning är korrekt för de flesta clownfiskar, finns de också i alla möjliga färger och undervarianter. Låt oss börja med de vita ränderna. De flesta clownfiskar har dem, men de varierar mycket i både storlek och färg! Linjerna kan vara så små som en enda vit prick på varje sida, upp till nästan helt vitfärgade med små bitar av alternativ färg här och där. På bilden nedanför ser du ett exempel på hur en clownfisk kan se ut rent färgmässigt. [källa]

Kan lägga över tusen ägg…

Clownfiskar av det kvinnliga könet lägger mellan 600 till 1 500 ägg på koraller eller stenar. De har dessutom ingen specifik period om året när de lägger sina ägg, utan kan göra det året om. [källa]

Alla clownfiskar föds som hanar…

En annan sak som Disney Pixar aldrig berättade för dig i filmen Hitta Nemo (2003) är att alla clownfiskar är hermafroditer. Denna term betyder att alla clownfiskar föds som hanar. När de mognar kommer vissa av dem istället att byta kön och bli till honor. Intressant är att den största och mest dominerande clownfisken i en grupp alltid är en hona. Den näst största fisken är vanligtvis den dominerande hanen. Om kvinnan dör, kommer den dominerande hanen att byta kön till hona, och resten av fiskarna rör sig upp i hierarkin. En så kallad förvandling sker inom loppet av cirka två veckor. [källa]

Kan bli riktigt stora…

Precis som guldfiskar i det fria kan även en del clownfiskar bli stora, upp till hela 18 centimeter (Premnas biaculeatus) och de mindre blir knappa 4,8 centimeter (Amphiprion pacificus). De flesta brukar dock bli runt 10 centimeter. [källa]

Deras kost består till hälften av vegetabilisk och hälften kött…

I det vilda tycker clownfisken om att äta alger, räkor, plankton och blötdjur! Generellt är hälften av deras diet vegetabilisk och den andra halvan består av kött. De förlitar sig också på mat från havsanemoner och äter några av sina rester tillsammans genom att plocka bort små ryggradslösa skadedjur från anemonen. [källa]

Hanarna skyddar äggen i boet…

Hanen är hängiven och omtänksam och förbereder boet för mamman att lägga sina ägg i. Han skyddar äggen efter att de har lagts och rengör boet genom att utrota partiklarna som faller på det. [källa]

Har många rovdjur som fiender…

Trots deras relativt lilla storlek attackeras clownfiskar av vissa rovdjur, som stingrockor, hajar, ålar och andra olika större fiskar. Clownfiskar är dock svåra att fånga då de lätt kan gömma sig i havsanemon. [källa]

Clownfiskarnas största fiende är dock inte rovdjuren – utan människan…

Deras absolut största fiende är dock vi människor. Det hör inte alls till ovanligheten att vi fångar clownfiskar för att ha som prydnadsfiskar i akvarier. Övriga hot är bland annat havets föroreningar, förstörelsen och förändringen av livsmiljön och överfiske. Lyckligtvis är clownfiskarna än idag fortfarande på det säkra, och finns inte på några listor över att vara en hotad fiskart. [källa]

Aggressiva och våldsamma…

Även om fiskarten lyfts fram som kanske lite osäkra och genomsnälla i filmen Hitta Nemo (2003), så är det ganska långt ifrån verkligheten De är ofta väldigt aggressiva och våldsamma till sin natur. Det har också dokumenterats att de angripit dykare när de har känt sig utsatta eller hotade. [källa]