10 fakta du antagligen inte visste om digerdöden

Digerdöden, också kallad ”svarta döden” eller ”den stora döden”, var en zoonotisk pandemisk sjukdom under medeltiden som i genomsnitt dödade var tredje person i Europa och i stort sett alla som smittades. Den allmänt accepterade teorin är att digerdöden var ett mycket omfattande utbrott av pest. Jag vågar nästan sätta ett finger på att du har läst om digerdöden i skolan – men kanske missade du det mest intressanta som läraren aldrig tog upp? Här är i så fall tio fakta om ämnet som du bär känna till!

Fick antagligen sitt namn efter fysiska förändringar hos de insjuknade…

Namnet ”digerdöden” kommer från fornsvenskans ”digher” som betyder ”stor”, belagt första gången på en gotländsk grav från 1300- eller 1400-talet. I andra delar av Europa benämns katastrofen ofta med en ordkombination som inkluderar ordet ”svart”. Kanske syftade detta på någon av de fysiska förändringar som skedde efter att en person hade insjuknat – antingen på bölderna eller på fläckarna som kunde uppträda i ett senare stadium av sjukdomsförloppet.

Tros ha fått sitt utbrott mellan Europa och Asien…

Ett av de första kända offren för pesten var Kutluk, i staden Issyk-Kul. Staden var en handelspost mittemellan Europa och Asien. Därefter kom troligen pesten till Europa från staden Kaffa på Krim där genuesarna hade en koloni.

Fartyg sattes i karantän…

Handeln inom Europa blev mäkta påverkad under pestens utbrott. Alla stora handelsstäder hade som regel att fartyg fick vänta utanför kusten till sjöss i 40 dagar innan de fick gå i land. Detta för att förhindra att människor skulle bli infekterade. Det är också därifrån som ordet ”karantän” härstammar.

HIV och svarta döden har kopplats samman…

Uppskattningsvis är cirka 10% av européerna immuna mot en HIV-infektion, eftersom de har haft förfader som överlevde digerdöden. En man botades från HIV i Tyskland via en benmärgstransplantation från en donator vars genmutation gjorde honom immun mot HIV. Denna gen är relativt vanlig i norra Europa. Forskare har spekulerat i att genen är ett resultat av det naturliga urvalet under sjukdomar som liknar smittkoppor eller digerdöden.

Påven snabbade på spridningen…

Den medeltida påven Gregorius IX ansåg att katter var en ”inkarnation av Satan”. Detta ledde till en massutrotning av katter, vilket i sin tur lockade till sig råttor och fick råttbefolkningen att svälla – som i slutändan snabbade på spridningen av svarta döden avsevärt.

Inte helt utrotat ännu…

Även om man kan tro att svarta döden är utrotad sedan hundratals år tillbaka, är uppenbarligen fallet inte så. Så sent som år 2012 rapporterades det senast om två fall av pesten – men inte i Europa, utan i Oregon och Colorado, USA.

Judarna blev beskyllda för pestepidemin…

Judar har i alla tider blivit beskyllda för saker och ting (se bara andra världskriget som ett gott exempel), och likaså blev de beskyllda under pestepidemin, just för att de i regel klarade sig så bra från att bli smittade. Det har dock visat sig att judar var mindre utsatta på grund av deras isolering och bättre hygien. 

Påven helgade floden Rhône för att göra plats åt döda kroppar…

Flera franska städer fick till slut ont om plats att begrava de döda, så påven Clemens VI fick helga hela floden Rhône, så att den kunde betraktas som helig mark och kropparna i sin tur kunde kastas ner i den.

Kom till Sverige via Norge…

Digerdöden kom till Norge på ett så kallat spökskepp, som blev strandat nära en stor hamn. Även om alla i besättningen hade dött hade råttorna överlevt och lyckades att sprida sjukdomen i hela landet och senare till både Sverige och Ryssland.

Hälften av alla norrmän strök med…

Digerdöden dödade hälften av den norska befolkningen år 1349. På grund av detta kunde Norge inte upprätthålla ett kungarike och de var snart i en union med Sverige och Danmark istället.