10 fakta du antagligen inte visste om fladdermöss

Fladdermöss (Chiroptera på latin) är efter gnagare den näst artrikaste däggdjursgruppen på jorden, med mer än 1 000 arter, vilka alla kan flyga. Deras flykt påminner om fåglarnas, men är ur evolutionssynpunkt utvecklad konvergent, alltså helt på egen hand. Arterna i ordningen varierar i storlek från de med en längd på bara omkring tre centimeter och en vikt på 2-3 gram till sådana med ett vingspann på närmare 1,5 meter och en vikt på 1,5 kilogram. Gemensamt för alla arterna är vingarna, som består av hud utspänd mellan kroppssidorna och armens förlängda fingrar, utom tummen, som hos flertalet arter är fri och försedd med en klo.

Med detta sagt kommer här tio fakta som du bör känna till om det flygande djuret som inspirerade Batman!

De finns nästan överallt på jorden…

Fladdermöss finns både i tropiska, subtropiska och tempererade delar av världen, men artrikedomen är som allra störst i varma trakter och avtar längre norrut. På vissa öar i Stilla havet (till exempel på Nya Zeeland) och Indiska oceanen var fladdermöss de enda däggdjuren före människans ankomst. Fladdermöss saknas bara i polarregionerna och på några avlägsna öar i Oceanien. Med andra ord kan du knappt gömma dig från dem – var du än är!

Somliga fladdermöss äter frukt – andra är insektsätare…

Fladdermössen delas in i två underordningar; Megachiroptera och Microchiroptera. Megachiroptera innehåller enbart flyghundarna i familjen Pteropodidae. De kännetecknas av att de saknar ekolokalisering (med undantag av släktet Rousettus), huvudsakligen äter frukt och är betydligt större än övriga fladdermöss. Bortsett från vingarna liknar flyghundar ganska starkt ordningen primater och antogs därför tidigare av några zoologer vara ”flygande apor” istället för fladdermöss. Efter nyare molekylärgenetiska undersökningar förkastades teorin. Ordningen Chiroptera är enligt dessa studier en monofyletisk grupp. Microchiroptera omfattar alla övriga fladdermusfamiljer. Dessa har vanligen ekolokalisering och är huvudsakligen små insektsätare.

Den äldsta fossilen från en fladdermus visade sig vara över 52 miljoner år gammal…

Man tror att fladdermusen har sitt ursprung från krita-perioden (för 100 – 65,5 miljoner år sedan) i Nordamerika. Den äldsta fossilen som med säkerhet kan tillskrivas djurgruppen var Onychonycteris, som hittades i Klippiga bergen och som enligt dateringen är över 52 000 000 år gammal. Entydiga fladdermössfossiler från eocen har även blivit funna i Messels gruva, Tyskland.

Flockarna kan vara gigantiska…

De flesta fladdermusarter är aktiva på natten. De bildar större grupper när de sover och hos vissa arter uppgår antalet individer i flocken till 20 000 000. Ja, du läste rätt. Det hade väl varit en dröm att bli jagad av tjugo miljoner fladdermöss?

Tack vare känselreceptorer undviker de kollisioner med varandra…

Fladdermöss använder även känseln för att navigera genom luften. I vingarna finns särskilda känselreceptorer och de små hårstrån som växer därur registrerar luftmotstånd och annan information och överför denna till hjärnan. Fladdermusen korrigerar då kursen och undviker kollisioner. Denna spektakulära upptäckt gjordes av professorn i neurovetenskap John Cook vid Ohio University i USA.