Skallrande fakta: 10 saker du inte visste om skallerormar

Skallerormar (Crotalus) är några av naturens mest fascinerande varelser, omgivna av mystik och missförstånd. Med sitt karakteristiska skallrande ljud är de omedelbart igenkännliga, men vad vet vi egentligen om dessa reptiler? Bakom deras skrämmande yttre döljer sig en rad överraskande fakta som visar hur anpassningsbara och unika de verkligen är. Följ med när vi utforskar tio oväntade sanningar om skallerormar som kommer att förändra din syn på dessa mäktiga djur. Förbered dig på att bli både förvånad och upplyst av de skallrande överraskningarna som väntar!

Skallerormens skallra består av keratin – bildas när ormen ömsar skinn…

Skallerormens skallra består av keratin, samma protein som finns i mänskligt hår, hud och naglar. Skallran är uppbyggd av flera sammankopplade ringar av keratin som skapas när ormen ömsar sitt skinn. När ormen vibrerar sin svans, slår dessa keratinsegment mot varandra och skapar det karakteristiska ljudet som används för att skrämma bort potentiella rovdjur. [källa]

Det finns fler arter av skallerormar i Arizona än vad det finns någon annanstans på jorden…

Den amerikanska delstaten Arizona har en stor mångfald av skallerormsarter. Enligt forskare finns det mellan 32 och 45 olika skallerormsarter totalt, och många av dessa finns i just Arizona. Delstaten är känd för sin rika biologiska mångfald, inklusive flera arter av skallerormar. De mest kända arterna i Arizona är den västliga diamantskallerormen (Crotalus atrox) och sidvindare (Crotalus cerastes). En bild på västlig diamantskallerorm finner du nedanför. [källa]

Åsikterna om hur skallerormen hör går isär bland biologer…

Skallerormar har ingen trumhinna för att detektera luftburet ljud. Istället har de en struktur i innerörat som är ansluten direkt till käkbenet. Det innebär att de främst känner av vibrationer genom marken eller andra fasta ytor med hjälp av sina käkben. Det är dock fortfarande debatt bland biologer om huruvida ormar uppfattar ljud genom tryckförändringar i luften eller genom mekaniska vibrationer genom kroppen. [källa]

Dödliga bett från skallerorm är extremt ovanligt…

Dödliga skallerormsbett är sällsynta. Skallerormar attackerar inte människor aktivt utan bits vanligtvis när människor oavsiktligt stöter på dem eller försöker hantera dem. Enligt Arizona Poison and Drug Information Center resulterar mindre än 1% av skallerormsbett i dödsfall.

Dock är skallerormsbett fortfarande mycket farliga om de inte behandlas i tid. Det är viktigt att söka omedelbar sjukvård efter ett skallerormsbett. När man hör skallran bör man inte stanna kvar för att se vad som händer, eftersom skallerormen kan slå till med en hastighet på en halv sekund. [källa]

Skallerormen tillhör huggormsfamiljen…

Skallerormar är solenoglyfa ormar som tillhör huggormsfamiljen (Viperidae), vilket förklarar deras särskilt stora huggtänder. Solenoglyfa huggtänder är ihåliga och vassa, liknande en hypodermisk nål, och kan injicera gift. Dessa tänder är också gångjärnsförsedda och ligger platt mot ormens övre käke när munnen är stängd, men fälls framåt när ormen hugger.

Olika ormar producerar olika typer av gift, och även inom samma art kan giftets sammansättning variera. Ett exempel är Crotalus scutulatus, vars gift kan vara antingen mycket neurotoxiskt eller mycket hemorragiskt, beroende på individen. [källa]

• HÄR kan du läsa ”10 fakta du antagligen inte visste om huggormar”.

Därför har skallerormar vertikala pupiller…

Skallerormar har vertikala pupiller, liknande de hos katter. Detta skiljer dem från ormar som exempelvis snokar, som har runda pupiller. Forskning har visat att vertikala pupiller kan hjälpa skallerormar med djupseendet, vilket är fördelaktigt för att kunna överraska sitt byte. En studie från 2015 visade att arter med vertikalt avlånga pupiller, som då skallerormar, ofta är bakhållsrovdjur som jagar både dag och natt. [källa]

Skallerormar föder levande ungar…

Skallerormar är ovovivipari. Detta innebär att honorna inte lägger ägg, utan istället bär och inkuberar äggen inuti sina kroppar under cirka 90 dagar innan de föder levande ungar. När en babyskallerorm föds, är den fullt utvecklad och innesluten i en membran som den måste punktera innan den tar sitt första andetag. För de flesta arter sker parningssäsongen på våren, och honor reproducerar sig vanligtvis endast vartannat år.

Skallerormar kan leva relativt länge i fångenskap och i naturen, men deras livslängd varierar beroende på art och miljö. Generellt kan skallerormar bli mellan 10 och 20 år gamla i naturen. I fångenskap, där de inte utsätts för rovdjur och får regelbunden mat och vård, kan de ibland leva längre, upp till 25 år eller mer. [källa]

Därför skulle skallerormar få väldigt svårt för att överleva i den svenska naturen…

En skallerorm skulle ha väldigt svårt att överleva här i Sverige på grund av det kalla klimatet. Dessa ormar är anpassade till varmare och torrare miljöer som de hittar i Nordamerika, där de flesta arter lever i öknar, gräsmarker och skogar med ett varmt klimat. Sveriges kalla vintrar och generellt svalare temperaturer året runt skulle göra det svårt för skallerormen att upprätthålla den kroppstemperatur de behöver för att vara aktiva och jaga. [källa]

Skallerormars avancerade sinnesorgan för jakt och överlevnad…

Skallerormar har värmesensoriska gropar, även kallade facial pits, på varje sida av sina huvuden. Dessa gropar är känsliga för värme och hjälper skallerormar att upptäcka byten, även i totalt mörker. Groparna är kopplade till nerver som överför signaler till samma område i ormens hjärna som tar emot synintryck, vilket gör att skallerormen kan ”se” det uppvärmda avtrycket av sitt byte.

Denna förmåga gör att skallerormar kan upptäcka djur som är bara något varmare än sin omgivning och därmed slå till noggrant och effektivt. Förutom värmesensoriska gropar har skallerormar också en Jacobsons organ, även känt som vomeronasalorganet, på gommen, vilket hjälper dem att känna, smaka och lukta ämnen i luften. [källa]

Skallerormar äter bara ungefär en gång i veckan…

Dessa ormar äter inte särskilt ofta. En vuxen skallerorm äter vanligtvis ungefär varannan vecka, men exakt tid mellan måltiderna kan variera beroende på storleken på deras senaste måltid. Skallerormar jagar vanligtvis små däggdjur som möss, råttor, ekorrar och kaniner, men de kan även äta fåglar om de har möjlighet att fånga dem. Yngre skallerormar tenderar att äta oftare, ibland upp till en gång i veckan, eftersom de växer och behöver mer energi för att växa och utvecklas. [källa]

Alla skallerormar skallrar – förutom en…

Skallerormar är kända för sitt karakteristiska skallrande ljud, men det finns faktiskt en skallerorm som saknar skallra helt! Det är den så kallade ”svanslösa skallerormen” eller ”sidsvindlare” (Crotalus cerastes), som har en kort, knotig svans som inte producerar något ljud när den skakas. Istället har den anpassat sig till att röra sig sidledes över sanddyner, vilket har gett den dess namn ”sidsvindlare”. [källa]