10 kusliga fakta om sömnparalys som håller dig vaken om nätterna

Har du någonsin vaknat mitt i natten, oförmögen att röra dig, tala eller ens skrika? Du ligger där, helt vaken som en fånge i din egen kropp, och kanske känner du en skrämmande närvaro i rummet. Detta obehagliga tillstånd kallas sömnparalys (eller sömnförlamning), och det är mer vanligt än du kanske tror. Sömnparalys inträffar när hjärnan vaknar upp från REM-sömnen, men kroppen fortfarande är förlamad för att förhindra att vi rör oss i våra drömmar. Även om det bara varar några sekunder eller minuter, kan upplevelsen vara otroligt kuslig och ångestframkallande.

I den här artikeln ska vi dyka djupare in i fenomenet och presentera 10 kusliga fakta om sömnparalys som kanske får dig att tänka två gånger innan du går och lägger dig i kväll.

Det finns två olika typer av sömnparalys…

Enligt vetenskapen finns det två huvudsakliga typer av sömnparalys. Den första kallas för isolerad sömnförlamning (ISP), vilket innebär att en person upplever sömnparalys enstaka gånger under sitt liv, ofta bara en eller två gånger. Dessa episoder är vanligtvis inte återkommande och kan ofta vara kopplade till specifika utlösare som stress eller sömnbrist.

Den andra typen är återkommande isolerad sömnförlamning (RISP), vilket är en mer kronisk form av fömnfarlamning, där en person upplever upprepade episoder under sitt liv. Dessa återkommande episoder kan inträffa regelbundet och kan vara mycket störande och obehagliga för den som drabbas. Båda typerna av sömnparalys innebär att personen är medveten men oförmögen att röra sig, och det är vanligt att uppleva känslor av rädsla eller hallucinationer under dessa episoder. [källa]

Återkommande isolerad sömnförlamning: När en timme känns som en evighet…

Återkommande isolerad sömnförlamning (RISP) upplevs ofta som mer intensiv än enkel episodisk sömnparalys (ISP). Vid RISP kan episoderna vara längre, ibland upp till en timme, vilket kan göra upplevelsen ännu mer skrämmande och obehaglig. Det är också vanligt att RISP-episoder åtföljs av upplevelser som känns som utanför-kroppen-upplevelser, där personen kan känna sig som om de svävar över sin egen kropp eller är separerad från den. Dessa upplevelser, tillsammans med den förlängda varaktigheten, bidrar till att RISP är en mer intensiv och störande form av sömnparalys. [källa]

Så vanligt är sömnparalys…

Studier har visat att sömnparalys drabbar både män och kvinnor i ungefär lika stor utsträckning. Faktorer som sömnvanor, stress och sömnstörningar kan påverka uppkomsten av sömnparalys, men könet är inte en avgörande faktor för frekvensen av dessa episoder. Däremot räknar man med att cirka 5% av alla människor upplever regelbunden sömnparalys. [källa]

Känslan av att inte vara ensam: Vad många upplever under sömnparalys…

Många som upplever sömnparalys rapporterar känslan av att någon eller något är i rummet med dem under en episod. Detta är dock en vanlig del av sömnparalys och kan inkludera både syn- och hörselhallucinationer. Personer har beskrivit att de ser skuggfigurer, känner en tryckande känsla på bröstet, eller hör hotfulla ljud. Dessa upplevelser förstärker så klart den skrämmande och obehagliga naturen av sömnförlamning, vilket gör det till en mycket ångestfylld upplevelse för många drabbade. [källa]

Vänta ut sömnförlamningen – det är det enda alternativet…

När sömnparalys inträffar, kan det vara mycket svårt eller i princip omöjligt att helt vakna upp och återfå kontrollen över kroppen. Under en episod av sömnförlamning är personen medveten men har fortfarande den muskulära förlamningen som är en del av REM-sömnens normala process, vilket nämndes tidigare.

Personer som upplever sömnparalys kan ibland försöka röra på små muskler, som tår eller ansiktsmuskler, men det oftast mycket lindring. Att vänta ut episoden är ofta den enda möjligheten, eftersom det kan vara svårt att få kroppen att återgå till ett normalt tillstånd förrän den sömnparalytiska fasen är över. För vissa kan tekniker som fokusering på andning, avslappning eller medveten närvaro hjälpa till att påskynda övergången från sömnparalys till full vakenhet.

Sömnparalys och nattmara förväxlas gärna – men är egentligen två helt olika saker…

Många människor förväxlar ofta sömnparalys med nattmara, men de är faktiskt helt olika fenomen. Sömnparalys inträffar när en person är medveten men fortfarande upplever kroppslig förlamning och ofta också hallucinationer eller en känsla av att någon är i rummet. Detta sker vanligtvis under övergången mellan sömn och vakenhet, särskilt under REM-sömn (som tidigare nämnt, som sagt).

Nattmara, å andra sidan, är en typ av sömnstörning som inträffar under djup sömn och kännetecknas av plötsliga, skrämmande uppvaknanden. Under en nattmara kan personen skrika, röra sig kraftigt eller visa tecken på intensiv rädsla. Personer som upplever nattmaror är ofta svåra att väcka och kommer inte alltid ihåg detaljerna från episoden när de väl vaknar.

Så även om både sömnparalys och nattmaror kan vara mycket skrämmande och störande, skiljer de sig åt både i sina orsaker och i hur de upplevs. [källa]

Flera teorier om varför sömnförlamning inträffar och vad vi ännu inte vet…

En teori om sömnparalys är att det uppstår när REM-sömnens normala processer störs. Under REM-sömn är kroppen i ett tillstånd av muskulär atoni, vilket betyder att musklerna är tillfälligt förlamade för att förhindra att vi fysiskt handlar ut våra drömmar. Om en person vaknar upp medan kroppen fortfarande är i detta förlamade tillstånd, kan de uppleva sömnparalys. De är medvetna om sin omgivning men kan inte röra sig eller prata, vilket ofta åtföljs av känslor av rädsla eller hallucinationer. [källa]

Sömnförlamning tenderar att vara som mest frekvent under 20- och 30-årsåldern…

Sömnparalys tenderar att börja under tonåren och är vanligtvis som mest frekvent under tjugo- och trettioårsåldern. Även om episoderna ofta minskar med åldern, kan det fortfarande inträffa senare i livet, även om det är mindre vanligt. Faktorer som stress, sömnbrist och sömnstörningar kan påverka förekomsten av sömnparalys oavsett ålder. [källa]

Sömnparalys kan ibland även vara kopplad till narkolepsi…

Narkolepsi är en kronisk neurologisk störning som påverkar hjärnans förmåga att reglera sömn-vaken-cykler, och den kännetecknas av plötsliga och okontrollerbara sömnattacker under dagen, kataplexi (plötsliga muskelsvagheter utlösta av starka känslor), och ibland även sömnparalys och hypnagogiska hallucinationer (hallucinationer som uppstår när man somnar eller vaknar).

Forskning har visat att personer med narkolepsi ofta upplever sömnförlamning. Därför är det viktigt att en korrekt diagnos ställs av en specialist om sömnparalys upplevs regelbundet eller är särskilt störande, för att utesluta eller behandla underliggande sömnstörningar som narkolepsi. [källa]

Att sova på rygg kan höja risken för att drabbas av sömnförlamning…

Flera studier har visat att personer som sover på rygg har en högre risk att uppleva sömnparalys jämfört med de som sover på sidan eller magen. När du ligger på rygg kan det öka risken för att sömnparalys inträffar, eftersom denna sovställning kan påverka andning och sömncykler på ett sätt som potentiellt bidrar till upplevelsen av sömnförlamning.

Forskningen föreslår att denna ökning kan bero på att ryggläge kan leda till ökat tryck på andningsvägarna eller ökad risk för sömnapné, vilket kan störa REM-sömn och därmed öka risken för att uppleva sömnförlamning. [källa]

Ångestdämpande läkemedel kan öka risken för sömnparalys…

Personer som använder vissa typer av ångestdämpande läkemedel, särskilt benzodiazepiner, kan ha en högre benägenhet att rapportera sömnparalys. Detta kan bero på att dessa mediciner påverkar sömncyklerna och kan leda till störningar under REM-sömn, vilket i sin tur kan öka risken för sömnförlamning. [källa]