10 läskiga fakta om yttre rymden du önskar att du aldrig lärde dig

För det flesta av oss är yttre rymden på sätt och vis lite läskig. Detta av flera olika anledningar. Den kan vara läskig för att vi vet så lite om den och inte riktigt förstår hur den fungerar fullt ut. Eller den kan till och med vara lite läskig bara för att den är mörk. Det finns flera anledningar till att många tycker att yttre rymden är ett obehagligt ämne – även om man tycker att den samtidigt är intressant och fascinerar! Därför bjuder vi här på tio fakta om yttre rymden som du kanske inte riktigt hade koll på sedan tidigare – och där du kanske önskar att det förblev just så; något att inte behöva ha koll på. För en del av punkterna är ärligt talat lite skrämmande.

Dark Flow – universums fruktansvärda dragningskraft som aldrig riktigt kunnat förklaras…

Det finns ett fenomen som kallas för ”dark flow”. Detta fenomen är en term som används för att beskriva observationen av kluster av galaxer som rör sig i en bestämd riktning med en hastighet som inte kan förklaras av den vanliga kosmiska expansionen. Detta fenomen upptäcktes i början av 2000-talet genom studier av Cosmic Microwave Background Radiation (CMB), det äldsta ljuset i universum.

Det är inte klart vad som orsakar dark flow, men några hypoteser inkluderar att det kan vara en effekt av gravitation från något utanför det observerbara universum, eller en kvarleva från tidiga kosmiska händelser som inflationen. [källa]

Astronauter måste dricka 730 liter återvunnen svett och urin för att leva i rymden i ett år…

Vatten är en begränsad resurs i rymden – på grund av detta måste astronauter återvinna sitt eget avfall. NASA-astronauten Scott Kelly förbrukade cirka 730 liter återvunnen urin och svett under sitt årslånga uppdrag på internationella rymdstationen (ISS). [källa]

Meteorer kan träffa jorden utan någon som helst förvarning…

Små meteorer och asteroider kan ibland träffa jorden utan förvarning eftersom de är för små för att upptäckas i förväg av befintliga observationssystem. Dessa objekt kan vara så små att de brinner upp helt i atmosfären och inte orsakar några skador, eller bara små explosioner som knappt märks.

Den 15 februari 2013, däremot, exploderade en meteor över den ryska regionen Chelyabinsk. Explosionen skapade en kraftig chockvåg som krossade fönster och skadade omkring 1 500 byggnader. Uppskattningsvis skadades dessutom 400 människor, främst av splitter från krossat glas. Det fanns initialt viss förvirring och spekulation om huruvida det var en enskild meteor eller en del av ett meteorregn, men senare bekräftades det att det var en enskild meteor som hade exploderat i atmosfären. [källa]

Solstormar av superstorlek kan orsaka strömavbrott över hela världen…

I juli 2012 inträffade en koronal massutkastning (CME), ibland benämnd som en solsuperstorm av medierna, som korsade jordens omloppsbana och kolliderade med rymdsonden STEREO-A. Enligt Daniel Baker från University of Colorado skulle jorden ha drabbats och fått förödande efterverkningar om superstormen hade inträffat bara en vecka tidigare. [källa]

Långa rymdresor förändrar astronauters DNA och tarmbakterier…

Astronauten Scott Kelly, som tillbringade ett år på den internationella rymdstationen 2016, upptäckte att han var cirka fem centimeter längre när han hade kommit tillbaka till jorden än vad han var vid sin avresa. De nya fysiska skillnaderna mellan Scott och hans identiska tvillingbror, Mike – också en astronaut – var uppseendeväckande. Forskare jämförde de bådas DNA och fann – utöver längdskillnaden – att Scotts tarmbakterier var helt annorlunda och hans genuttryck hade förändrats.

Forskare drog slutsatsen att förändringarna orsakades av ”påfrestningarna från rymdresor, vilket kan orsaka förändringar i en cells biologiska vägar”. Även om Scott så småningom återvände till sin ursprungliga höjd, är hans andra genetiska förändringar till synes oåterkalleliga [källa]

Gammastrålning kan förstöra hela planeter i yttre rymden…

Gamma-Ray Bursts (GRB), eller gammastrålningsblixtar, är enorma explosioner i avlägsna galaxer som sänder ut kraftiga vågor av gammastrålning. Om en sådan händelse skulle inträffa riktad direkt mot jorden skulle det kunna vara katastrofalt och ha potential att utplåna allt liv på planeten.

Ändå är jorden relativt säker från detta scenario. Det beror på att sådana händelser är sällsynta och det finns stora avstånd mellan oss och de platser i yttre rymden där de inträffar. Enligt uppskattningar från 2018 inträffar en gammastrålningsblixt i Vintergatan ungefär en gång var femte miljon år, och det är sannolikt att strålningen skulle vara tillräckligt avlägsen för att inte påverka livet på jorden i någon större eller betydande grad. [källa]

Längre vistelser i tyngdlöshet ökar kraftigt risken för ögonsjukdomar…

Astronauters kroppar påverkas på olika sätt under långa perioder i rymden, vilket vi tidigare har nämnt. En av de kända effekterna är faktiskt att astronauters ögon kan påverkas negativt efter långa vistelser i tyngdlöshet, inklusive deformering av ögongloberna och synförsämring.

”Spaceflight-Associated Neuro-Ocular Syndrome” (SANS) eller ”Visual Impairment and Intracranial Pressure” (VIIP) syndrome kallas de tillstånd som astronauter kan uppleva under långvariga rymduppdrag. Då kan vätska ansamlas runt hjärnan, vilket leder till ökat intrakraniellt tryck. Detta kan i sin tur orsaka att ögonen sväller och synen försämras. Det är ett känt problem som forskare och rymdorganisationer aktivt studerar för att förstå bättre och hitta sätt att motverka under framtida rymdresor. [källa]

Galaxer kan ”äta upp” varandra…

Galaktisk kannibalism är en process där en stor galax smälter samman med en medföljande galax genom tidvattengravitationsinteraktioner. Denna process resulterar i allmänhet i en oregelbunden galax, vilket framgår av exemplen på Whirlpoolgalaxen, Mössgalaxerna och Antenngalaxerna. [källa]

Vi invånare på planeten ”flyter med” i en hastighet på över 100 000 km/h…

Vår planet roterar kring sin egen axel, vilket resulterar i att dess invånare rör sig med en hastighet på cirka 1 040 kilometer per timme vid ekvatorn. Dessutom rör sig jorden i sin omloppsbana runt solen med en genomsnittlig hastighet på cirka 107 000 kilometer i timmen. [källa]

Så kallade ”spökgalaxer” saknar helt synliga stjärnor eller annan ljusstark materia…

En ovanlig och skrämmande aspekt av yttre rymden är förekomsten av så kallade ”spökgalaxer”. Spökgalaxer är galaxer som saknar synliga stjärnor och annan ljusstark materia, men som fortfarande har en tydlig gravitationspåverkan på omgivande materia.

Dessa spökgalaxer är mycket svåra att upptäcka eftersom de inte avger synligt ljus och därför inte syns med traditionell observation. Istället kan de upptäckas genom sin påverkan på ljuset från bakomliggande objekt eller genom observationer av rörelsen hos omgivande stjärnor eller gasmoln.

Förklaringen till spökgalaxers mystiska natur är ofta kopplad till förekomsten av mörk materia. Mörk materia är en mystisk substans som utgör en stor del av universums massa men som inte avger eller reflekterar något synligt ljus. Det finns teorier som antyder att spökgalaxer kan vara sammansatta av mörk materia som inte interagerar med elektromagnetisk strålning på det sätt som vanlig materia gör. [källa]