Skator (Pica pica) tillhör släktet kråkfåglar. De karaktäriseras av sin långa, kilformade stjärt. Deras näbb och fötter är ganska grova och de har en svartvit fjäderdräkt. Med största sannolikhet ser du ganska ofta skatorna som flyger omkring där uppe i skyn vid mildare temperaturer, men hur mycket vet du egentligen om fågelarten? Trots att den med största sannolikhet var en av de första du lärde dig. Här är tio fakta som du säkert inte kände till sedan tidigare!
Skator förökar sig nästan likt kaniner…
Om du tycker att vi har haft en stor ökning av skator i Sverige under de senaste decennierna är det ingenting mot Storbritannien! Där har antalet skator fyrdubblats under de senaste 35 åren! Ökningen har varit särskilt märkbar i förortsområden. [källa]
Skatan pendlar mellan köttätande och vegetarianism…
Skatan är allätare med en varierad diet som ändras med årstiderna. Under vintern äter de mest vegetabilisk föda, som bär, frön och frukt. På sommaren äter de främst ryggradslösa djur som insekter och larver. Under våren kan de bli mer rovdjurslika och jaga fågelungar och ägg från sångfåglar. Detta varierande kostmönster hjälper dem att överleva och anpassa sig till olika miljöförhållanden och tillgång på föda. [källa]
Häckningsåsikterna går isär…
Åsikterna går isär mycket om effekterna av skator på häckande fåglar. De flesta studier tyder på att deras inverkan är minimal, men där skator har tagits bort, har häckningsframgången av sångfåglar förbättras. [källa]
Våra bilar kan vara en orsak till skatans ökning…
Den markanta ökningen av skator kan delvis bero på att de utnyttjar vägtrafik som en källa till föda. Djur som blir påkörda av bilar lämnar efter sig kadaver, vilket ger skator och andra asätande fåglar en konstant födokälla året om. Denna tillgång på mat har bidragit till att skator har kunnat etablera sig och öka i antal i områden nära mänsklig bebyggelse och vägar. [källa]
Britterna försöker att reducera populationen…
Åter till Storbritannien; där har ökningen av fågelarten blivit ett så pass bekymrande problem att både regeringen och privatpersoner har börjat sätta ut fällor för att fånga in fåglarna, så att de senare kan eliminera dem. [källa]
Hatten av för skatan…
Förr i tiden var det lite av en tradition på landsbygden att höja hatten varje gång man såg en skata. Men tack vare fågelns överbefolkning och hattarnas utdöende är det inte längre någon som gör detta. [källa]
Skatan ser större ut än den faktiskt är – och åldersskillnaden mellan vilda och tama skator…
Skatan kan verka större än den faktiskt är på grund av dess stjärtfjädrar. Skatans stjärtfjädrar är relativt långa och tar upp en betydande del av dess kroppsstorlek. Detta kan ge ett intryck av att fågeln är större än den egentligen är när man ser den på avstånd eller under vissa vinklar.
En skata väger vanligtvis mellan 180 till 250 gram. I det vilda har de en genomsnittlig livslängd på cirka 3 till 4 år, men vissa individer kan leva längre, upp till omkring 20 år i fångenskap. Det är dock vanligt att de flesta skator i det vilda inte når en så hög ålder på grund av rovdjur, sjukdomar och andra riskfaktorer.
Världens äldsta skata som någonsin har registrerats blev hela 21 år och 8 månader. Detta var i Coventry i England. Skatan ringmärktes 1925 och sköts till döds 1947. [källa]
Här finner du främst skatan…
Skator finns främst i Eurasien och delar av Nordafrika. De trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar, jordbruksmark och städer. Däremot finns de inte naturligt i Amerika, Australien eller de allra flesta områdena i Afrika söder om Sahara. Det är också ovanligt att hitta dem i mycket kalla eller högt belägna områden. [källa]
Icke-häckande skator är modigare…
Par av skator tenderar att stanna inom sina etablerade territorier där de häckar och försvarar sina revir. Å andra sidan, icke-häckande skator, särskilt unga individer som ännu inte har etablerat ett eget revir, rör sig mer fritt och kan bilda små flockar som rör sig över större områden. [källa]
Så går det till när skator parar sig…
Skator parar sig genom att hanen och honan utför olika ritualer för att etablera sitt partnerskap. Under parningen kan hanen visa upp sig för honan genom olika rörelser och ljud, såsom vingviftningar och särskilda lockläten. Hanen kan också erbjuda föda till honan som en del av parningsritualen. När paret har etablerat sig, fortsätter de att stanna tillsammans och bilda en starkt förbunden enhet inom sitt revir. [källa]